Känner ett enormt motstånd mot att gå och lägga mig. Jag är trött som ett as, men jag vill inte! Jag är som ett trotsigt barn. Ett trotsigt barn som tänker sitta här och äta sin hallonsorbet och vara vaken bara för att vara vaken. (inte för att det egentligen är så sent. men det känns så)
Har försökt packa lite, men det går trögt. Packa är något som jag blivit otroligt less på... Jag gissar att de 12 gånger jag flyttat på de senaste 7 åren har något med saken att göra. Kanske. Undrar just när man ska slå sig till ro någonstans.. inte än på ett tag. För mycket är oupptäckt och outforskat. :)
Såg på svenska hjältar galan och lipade var och varannan sekund. Få saker får mig att bli så rörd som när "vanliga" människor får chansen att göra nåt riktigt stort för någon annan och tar den. Människor som sätter sig själva åt sidan för andra. Och sedan att få se dessa människor lyftas fram för vad de gjort. Det är större än vilken idrottsprestation eller albumrelease som helst. Det är fint. Och här klagar vi över att världen är elände och skit.. tänk vad mycket gott som finns ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar