when it rains, it pours.

En olycka kommer sällan ensam, when it rains it pours, när man får problem med bilen... ja då får man det igen. Klant-jag måste självklart se till att få punka såhär drygt en vecka efter "incidenten" med mitt avgasrör som ställde till det för oss, men som min farbror så snällt åtgärdade. Men det kanske var tur att punkteringen hände där den hände: alldeles i närheten av parkeringen utanför pizzerian. Vi parkerade och medan jag satt och surade över situationen kom Linnea på idén att springa in på pizzerian och be om hjälp eftersom vi konstaterat att ingen av oss är superhaj på att byta däck. Även om vi rent teoretiskt vet hur man gör var vi inte säkra på hur det skulle gå i praktiken. Till vår lycka bestämde sig en av pizzasnubbarna för att ställa upp och det hela mynnade ut i en rätt komisk situation som är svår återge i en blogg. Han tyckte nog att vi va två blåsta brudar som inte kunde nåt om bilar (nåväl, kan väl ligga något i det) och han drev ganska friskt med oss ett tag, men det är sånt man får ta. Han bytte vårt däck i ett nafs och skämtade om att "vi utländska killar är rätt bra å ha va?". Vi hade tyvärr inte 5000 kr i fickan som han önskade men imorgon planerar vi att åka dit och lämna en smarrig chokladask och ett kort. För det kan vi i alla fall kosta på oss, trots att vi är studenter.

sug på det här

To say that I am made in the image of God is to say that Love is the reason for my existence, for God is love. Love is my true identity. Selflessness is my true self. Love is my true character. Love is my name. (Thomas Merton)

Inte dåligt eller hur?!

what happened to miss independent?

Man inser hur skönt det är att vara oberoende först när man blir beroende. Ja, jag snackar om bilen. Jag är beroende av den för att vara oberoende. Nu är jag bara beroende. Av bussen som går en gång i timmen på helgen till exempel. Inte för att jag inte hela mitt liv som indalsbo fått lära mej att anpassa mig efter bussar som går alltför sällan. Jag är inte bortskämd på den fronten. Inte på gå-några-kilometer-till-bussen-fronten heller. Men att kliva upp tidigare än tidigt för att gå en halvtimma på en lerig väg i regnet med fötter fulla med skavsår när jag ändå i normala fall hatar allt och alla och tror att jag ska dö vid den tiden på dygnet är ingen höjdare. Tro mig. (Ni som känner mig nickar instämmande för ni kan mitt morgonhumör..) Promenad-buss-pendel. Hur omständigt kan det bli?

Gårdagens exempel: Linnea och jag skulle till kyrkan. Vi hade kollat när vi skulle gå till bussen som skulle ta oss till pendeln som skulle ta oss till kyrkan i tid. Men självklart sket det sig redan i början då vi blev lite sena och fick stressa och halvspringa bara för att se bussen åka ifrån oss några hundra meter innan vi var framme. Vad skulle vi göra? Det var bara att fortsätta traska. Ytterligare halvtimmen senare var vi ännu inte framme i västerhaninge men dock inom ett område för aningen mer frekvent busstrafik. En buss kommer och kör förbi oss. Allt hopp om att hinna till kyrkan innan gudstjänsten är slut försvinner ur oss. Lyckligtvis stannar bussen på en hållplats längre fram och vi tar chansen å springer och hoppas på att busschauffören ser oss och är snäll. Det var han. Förutom att han stirrade ut oss som att vi va två miffon när vi kom på. Det var underbart när vi äntligen satt på pendeln. Needless to say, vi hann inte i tid till kyrkan.. men vi gled in strax innan predikan. När vi sedan skulle hem på eftermiddagen var det så mörkt att vi knappt såg var vägen gick. Tur att vi är två.

Som grädden på moset lyckades jag även missa pendeln från praktiken idag. Den som jag hade planerat ta för att hinna lagom till bussen. Därmed missade jag också den bussen och fick åka senare. Jag brukar aldrig missa pendeln från praktiken, aldrig. Men det är klart att de ska ske när man ska passa en buss. Jag är bara lite bitter.

Men... jag får ju motion i alla fall!

några rader från jaktmarkerna

Sitter i min lilla stuga omgiven av ett antal jägare med bössor. Bäst jag håller mig inne så man inte blir skjuten av misstag. Var ute på en promenad för att möta Linnea när de släpade upp två döda älgar framför näsan på mig. Mmmm.. fresh. Sa jag att det var i stockholm jag bodde?

Igår var jag på ett NA-möte (Narcotics Anonymous). Så intressant att se hur det går till, och otroligt inspirerande att höra delgivningarna. Starka berättelser, starka människor. Jag beundrar varje person som satt i det rummet.

Nu - linsgryta med bulgur.

stackars lilla bilen

Det är nu man önskar man var bilmekaniker. Avgasröret på lilla bilen är av och jag kan ju ingenting om sånt här. Pappa har dock fixat så att min farbror ska komma till min undsättning. Hoppas det går att åtgärda inom en snar framtid. Annars blir det till att kliva upp ännu tidigare om morgnarna och traska de 2 km till bussen som tar oss till pendeln. Orka.

För övrigt har Sverige ingen skam i kroppen som föredrar att ha kvar Erik i Idol framför Reza. Fy bubblan. Jag är extremt missnöjd. Men man kan ju inte få som man vill jämt. Och det finns ju trots allt viktigare saker att slösa sin energi på än idol. Tack och lov.

bibehållen & välkonserverad

Idag fick jag höra att jag ser bibehållen och välkonserverad ut. Bara ett finare sätt att säga att jag ser mycket yngre ut än jag är. Vilket inte precis är nytt. Ungefär som när jag fick frågan om vilken kurs på gymnasiet jag läser eftersom jag praktiserar på socialpsykiatrin. Eller som när min amerikanske vän en gång för några år sedan sa om mig att "her ID says she's 22, but she really looks like 12." Oh well. Nån gång! Nån gång kanske jag kan dra nytta av det.. när jag är 50 och ser ut som 30? Ja, då kanske det blir bra.

Pärlfiskarna

Opera är sjukt underskattat. I alla fall bland folk i min ålder. Jag och Paulina gick på Pärlfiskarna på folkoperan i helgen, den var fantastisk. Men självklart sänkte vi medelåldern ganska mycket. Jag förstår inte varför.. är man under 27 så får man ju dessutom gå för halva priset. Då ska man ju verkligen passa på!

Så fick jag mitt hår virkat under ett stort antal timmar av smärta igår. Paulina är så duktig på det där. Nu känns det fint, även om mina dreads kommer se lite glesa ut nu ett tag istället. Men så är det.

26

Häromdagen passerade jag det där magiska strecket. Det där som ligger på 26. Jag är officiellt närmare 30 än 20. Några år till på det så är jag meddelålders. Men nej, jag har faktiskt inte nån åldersnoja. Jag tycker det är ganska trevligt att bli äldre. Dessutom har jag hört att det är roligare att vara 30 än att vara 20. Så det så.

Jag är numera vaccinerad mot den där svininfluensan också. Vet inte vad det skulle vara bra för egentligen. Ont i armen till tusen fick man. Var nära på att ångra mig samma dag. Men jag hade ju sagt att jag skulle så.. Vi fick gå före ca 60 pers i kön också. Fråga mig inte varför. Vi sa ju inte ens att vi va omsorgspersonal. De kanske tyckte det såg ut som att vi verkligen behövde vaccin? Vad vet jag..