träffade en snygging igår..

Smälter inte ditt hjärta så vet jag inte vad du är för människa! :)

Karin och jag hade en supermysig dag hemma hos Jojo, Björn & lille Jakob.

Tack för att vi fick komma! :)

en bil kommer lastad

Imorgon går första flyttlasset tillbaka upp till Östersund. Jag längtar efter vintern som den är i Vinterstaden. Jag vill åka långfärdsskridskor på Storsjön, pulka i kärringbacken och jag vill gå till skolan i täckbyxor. Men det är inte dags riktigt än. Jag stannar inte med första lasset. Än har jag lite tid kvar att spendera här hemma. Och det är inte heller så illa.

Julens citat:

Pappa får ett par moderna jeans av mamma. De är lite slitna sådär ni vet.. snyggt slitna. Han öppnar julklappen och utbrister förvånat: "Men är dom använda?!".

Ja pappa, man vet ju aldrig.. Kanske din fru börjat köpa dina julklappar på loppis?

till er alla...

...från oss alla...

...en riktigt GOD JUL! :)

dan före dopparedan

Nej nu lägger jag ner den här analys-skiten. Jag kommer ingen vart och jag kan inte koncentrera mig i det här huset. Nu ska jag gömma undan allt vad skola heter i det mest avlägsna och mörka hörn av min hjärna. Där ska det ligga å samla damm tills jag behagar plocka fram det igen. För idag är det dan före dopparedan och jag ska slå in paket och göra julgodis. Det är faktiskt viktigare.

På tal om just julgodis kommer här ett tips på supergoda tryfflar:

Vit tryffel med lime

1 dl vispgrädde
25 g smör
300 g vit chocklad
rivet skal av lime
limejuice
florsocker

Koka upp grädde o smör, bryt ner chocklad och rör om tills den smälter, rör i limeskal och lime juice, häll i knäckformar eller gör till runda bollar som rullas i florsocker, låt stelna i kylskåp i minst 4 timmar, förvaras sedan svalt.

Superlätt och supergott!
GOD JUL! :)

farmor på fyllan?

Jag överlevde julhandeln igår. Det gick snabbare och mer smärtfritt än jag hade väntat mig. Skönt! Kom hem med alla julklappar inhandlade och jag är dessutom lite extra nöjd i år av någon anledning. Kanske för att jag i mångt och mycket lyckats undvika dessa tråkiga presenkort. Visst är presentkort roliga att få, jag brukar önska mig sådana själv, men så fantastiskt tråkigt det är att ge bort ändå...

Idag tog jag mig äntligen i kragen. Det är slut på det eviga slappandet. Inget mer liggandes i soffan framför tv:n hela dagen. Nu är det allvar! Analysen -here i come! Sakta men säkert lyckades jag idag utforma min fallbeskrivning och inledning. Ett gott dagsverke tycker jag. Så nu slutar jag för dagen. Imorgon ska jag hugga in på teorierna.

Avslutar med ett citat jag nyss blev delgiven. Min snart 96-åriga farmor, som är en beskedlig gammal kvinna, ligger på sjukhuset efter att ha ramlat och brutit både handled och ben. Min farbror som är på besök påpekar att hon är blå om händerna och frågar skämtsamt om hon varit ute och slagits. Min farmor säger: "Nej, det har jag inget minne av att jag skulle ha gjort... Ja det ska va om jag gjort det på fyllan då!"

förträngning när den är som bäst

Nu börjar panikkänslorna komma smygande lite smått. Mina klasskompisars facebook-statusuppdateringar verkar alla handla om den där dumma uppsatsen. Och jag har inte börjat. Inte ett ord har jag skrivit. Konstigt nog hjälper de där panikkänslorna mig inte ett dugg när det gäller att komma igång. Jag väljer att förtränga det ett tag till istället. Säkert ett smart drag. Vi låtsas i alla fall.

Jag har inte köpt en enda julklapp än heller. Så imorgon ska jag ge mig ut på jakt. Om ni inte hör något mer från mig här på bloggen på ett tag så har jag antagligen blivit brutalt nedtrampad och ligger i en blodig hög någonstans på sundsvalls gator medan stressade människor rusar förbi utan att ens kasta en blick... Lova att leta efter mig!

latmask.

Det är något konstigt med mina föräldrars hus. Samma sak händer varje gång jag kommer hit. Jag drabbas av en enorm lathet som inte vet några gränser. Jag vet inte varifrån den kommer eller varför. Men så fort jag befinner mig här så tappar jag all lust och ork till att göra allt sådant som kan betecknas som måsten. Nästan ingenting blir gjort, och blir något gjort känns det alltid som en stor ansträngning. Varför är det så? I min planering såg allt väldigt annorlunda ut. I min planering skulle jag köra igång med uppsatsen utan dröjsmål, med kraft och energi, och vara färdig (eller åtminstone nästan färdig) innan jul. Det var planeringen. I verkligheten har jag inte ens börjat. I verkligheten sitter jag hellre här i soffan, framför tv:n, och latar mig...

PRAHA

Jag vill tillbaka till denna stad. Vackra, vackra Prag. Ta mig dit.

home, sweeeeet home!

Så var jag äntligen hemma i ljuva norrland igen. Men himmel å pannkaka vilken pärs det var! Alla mina äventyr på senare tid har ju på något sätt varit bilrelaterade, så jag tänkte fortsätta i samma stil.

Runt halv ett idag var jag färdigpackad och allt var städat och fint. Lämnade tillbaka nyckeln till hyresvärden och sade mitt adjö. Kollade oljan och fyllde på spolarvätska, sådär förutseende. Ready to hit the road. Visst hade det snöat ordentligt, och visst blåste det hej vilt, och visst bor jag vid åkrarna, och visst blir det drivor... Men jag är ju superkvinnan med superkrafterna! Ungefär som när Röda havet delade sig för Mose och hans stav så delar sig snödrivorna för Elin och hennes superbil! Eller? Nähä...

Jag hann inte långt innan jag satt fast i en snödriva. Kom varken framåt eller bakåt. Efter ett hysteriskt utbrott, som varade i kanske 10 minuter, med tårar, spott å fräs, ett hysteriskt telefonsamtal till min mamma och desperata försök att sparka undan snön (jag hade inte ätit på hela dagen så jag skyller min reaktion på blodsockernivån i min kropp), lyckades jag samla mig och började pulsa tillbaka i snön. Min hyresvärd förvandlades till en riktig hönsmamma och inom loppet av en kvart hade hon ringt killen som plogar, satt på mig torra byxor, hängt mina blöta i torkskåpet, tagit fram skovärmarna och handvärmarna och bjöd på kaffe och smörgåsar. (Mamma bad en särskild bön om att jag skulle få fika). Sedan kom plogkillen med sin monstertraktor. I den fick jag åka tillbaka till min lilla bil som han puttade loss åt mig. Snälla plogkillen Mats! Sedan var det bara att fortsätta på den nyplogade vägen, plogad enkom för min skull.

Sedan var det bara att glida hela vägen hem. Eller inte. I Gnarp, av alla ställen på Guds runda jord, tog det tvärstopp. De skulle visst bärga tio (!!!) lastbilar och köerna var milslånga. Där satt jag på samma fläck och tiden gick. Nåja, det gick ingen nöd på mig... Jag rotade i mina påsar och hittade lite knäckebröd som jag kunde knapra på. Grabbarna i lastbilen bakom erbjöd mig kaffe. Det var nog för väl att jag tackade nej ändå. Jag hade ju ingen aning om hur länge jag skulle bli fast där. Med min lilla blåsa. Inget drömläge att gå ut å sätta sig i ett dike å kissa direkt. Jag förtvivlade en gnutta då jag efter en timme hörde på radion att de bärgat tre lastbilar, sju kvar. Goooooosh! Men en halvtimme senare lossnade det och vi fick äntligen röra på oss.

Så min resa som brukar ta ca 5 timmar tog nu ca 10 timmar, från att jag började "försöka" åka. Nu, efter alla bilbekymmer, vill jag inte se åt en bil mer. Det var avgassystemet, det var punkteringen (med medförande utskämmning på den lokala pizzerian), och nu detta. En sak är säker; jag ser fram emot att vara billös i Östersund!

vi ses i norrland

Det tar visst aldrig slut på saker att packa. Bara på saker att packa i... hmm.. nu blir det klurigt. Vill bara ha in skiten i bilen så jag kan åka.. Jag tror för övrigt att bilen har krympt. För jag är säker på att jag inte har mer grejer än jag hade när jag åkte ner.

Nu hoppas vi på att det inte blir snöoväder imorgon så att jag måste stanna en dag till. Har i alla fall fått på det där fjärde sista vinterdäcket nu, so i'm good to go. Det märkte jag för övrigt idag, att det inte är så klokt att köra på tre vinterdäck och ett sommardäck på oplogade vägar. Haha. (no comments)

Vi ses i norrland!

nattsudd.

Känner ett enormt motstånd mot att gå och lägga mig. Jag är trött som ett as, men jag vill inte! Jag är som ett trotsigt barn. Ett trotsigt barn som tänker sitta här och äta sin hallonsorbet och vara vaken bara för att vara vaken. (inte för att det egentligen är så sent. men det känns så)

Har försökt packa lite, men det går trögt. Packa är något som jag blivit otroligt less på... Jag gissar att de 12 gånger jag flyttat på de senaste 7 åren har något med saken att göra. Kanske. Undrar just när man ska slå sig till ro någonstans.. inte än på ett tag. För mycket är oupptäckt och outforskat. :)

Såg på svenska hjältar galan och lipade var och varannan sekund. Få saker får mig att bli så rörd som när "vanliga" människor får chansen att göra nåt riktigt stort för någon annan och tar den. Människor som sätter sig själva åt sidan för andra. Och sedan att få se dessa människor lyftas fram för vad de gjort. Det är större än vilken idrottsprestation eller albumrelease som helst. Det är fint. Och här klagar vi över att världen är elände och skit.. tänk vad mycket gott som finns ändå...

grattis annika!

Vet ni vad som hände imorse?! :) Jo.. imorse föddes Annikas lilla underverk! En fantastiskt söt liten pojke. Välkommen till världen och ett stort grattis till föräldrarna! :)

Nu har jag precis varit och lämnat tillbaka min iPhone. Inte för att jag inte ville ha den. Men för att jag inte ville ha det där dumma abonnemanget som inte har nån täckning. Otroligt va schysst han va ändå som ordnade det så fint åt mig. Jag behövde knappt klaga. Skönt, jag är så dålig på att klaga. Jag säger då det, det måste ha varit hans sundsvallshjärta! :)
Lesson learned: Gå aldrig med på något om du bara har en sekunds betänketid! ;)

Borde packa men jag har tappat all ork. Är nog en sån där äcklig liten förkylning som lurar runt knuten.. Ska försöka jaga bort den...

lusse lelle

Glad Lucia! Eller vad man säger..

Strax efter midnatt i natt när jag ligger i sängen och är på väg att glida in i sömnens ljuva värld (om jag inte redan var där) får jag ett sms från min kompis Maria som undrar om jag är vaken.. "det är superviktigt.." Shit tänker jag.. vad har hänt, har någon dött? Oavsett om jag var vaken innan eller inte så var jag ju det då, och det verkade handla om liv eller död så jag svarade att jag var vaken och hon ringde upp. Gissa vad hon ville? Hon var halvt förtvivlad och ville ha altstämman till Luciasången som jag tydligen har lärt henne för närmare 6 år sedan. Haha. Jag kommer inte ens ihåg att jag lärt henne den, och jag kommer VERKLIGEN inte ihåg stämman som jag inte sjungit på 6 år när jag blir väckt mitt i natten. Men men, det är trots allt bara lucia en gång om året och hon skulle lussa för några vänner så... viktigt kanske det var. Fast man kan ju ha lite framförhållning Maria! ;) Needless to say, jag kunde inte ge henne stämman.. däremot hittade jag den i huvet imorse. Men då var det ju för sent.

Min lucia har firats utan luciatåg eller andra juliga inslag. Har inte ätit en enda lussebulle eller pepparkaka. Däremot innehöll den en trevlig hejdå-lunch+fika med Emma, lite shopping på stan å sedan fika igen, med Daniella och Chic. Mycket trevligt. Nu börjar det närma sig avresa. Däcket ska lagas under morgondagen, jag ska klaga lite och hoppas på att telenor-chefens sundsvallshjärta mjuknar lite, tisdag blir förhoppningsvis ett besök på Kagge, sedan är det onsdag och då åker jag! Norrland here i come!

what?

Hittade en gammal bild på datorn som min vän Hanna ritade för ett x antal år sedan på msn's ritfunktion. Tydligen hade jag sparat den. Vet inte riktigt vad hon menade med den dock... Hanna?

finito.

Nu är praktiken slut, over, finito. Känns både konstigt och sorgligt, men jag fick en fin sista dag och jag ser fram emot nya tider. Nu ska jag ägna mig åt att ta igen förlorad sömn. Och B-uppsatsen möjligtvis. Linnea åkte idag så nu är jag ensam i stugan. Själv åker jag inte förrän om ett par dagar. Måste laga det där däcket först..

Försöker peppa mig till att ta mig tillbaka telenorbutiken å klaga.. telenor..teleSNOR. Blä för dem.. Jag borde vetat bättre.. jag borde gjort kopplingen till allt negativt jag hört.. men inte då. Inte Elin. Hon tänker inte. Jag slår mig själv på fingrarna för det..

Moving on...

Näst sista dagen. Tror det var först idag det verkligen gick upp för mig att det är slut. När det hände blev jag nästan lite gråtfärdig. Det är så konstigt det där hur saker och ting kan vara så dubbla... Samtidigt som det är sorgligt ska det ju bli väldigt skönt oxå. Efter 15 veckor av riktigt kass sömn ser jag framförallt fram emot att kunna varva ner och sova gott om nätterna igen. Man är inte sig själv utan sömn. Ska även bli fantastiskt att återse norrland å alla gamla godingar där uppe! Men jag kommer sakna dårhuset soc.psyk! (syftar förstås på personalen som jag tror är snäppet galnare än klienterna...) but OH WELL, it is time to move on! :)

jag äger min tid

Min tid är min egen.
Ingen annan har rätt till min tid.
Jag väljer själv när och hur jag vill ge av min tid.
Detsamma gäller dig.
Din tid är din.

Det är värt att tänka på. Kanske låter det egoistiskt, men för mig handlar det helt enkelt om att välja var man sätter sina gränser. För sin egen och andras skull. Jag ska tänka mer så. Min tid är faktiskt min.

tänk efter före

Den förmågan verkar det som att jag inte har. Är himla arg på mig själv för det. Kan inte kontrollera mina impulser men kan övertalas med de simplaste argument. I efterhand undrar jag hur i hela världen jag tänkte. Som nu. Don't take me wrong, jag är helnöjd med min nya iPhone. Det är bara abbonemanget som kan diskuteras... Men gjort är gjort och det finns ingen mening med att älta. Jag är fast i två år ändå. Men jag ska verkligen jobba på den här sidan hos mig själv. Jag ska lära mig att säga nej och att tänka efter före. Jag har kommit på en utmärkt taktik. :)

För övrigt kan jag säga att jag skriver detta inlägg från just min iPhone på pendeltågsstationen i Älvsjö. Missade precis tåget till Tumba...

iPhone!

Jag har köpt en iPhone. Det var verkligen inte meningen. Eller.. let me rephrase that.. Det var inte meningen att jag skulle köpa en iPhone IDAG. Jag har ju tänkt på det förut. Paulina har ju en och den verkar så spejsig me massa användbara finesser. Men trots det.. fem minuter innan jag köpte den hade jag inte en tanke på det. Det är så typiskt.. jag och mina impulser! Det är så mina pengar försvinner. Jag borde skaffa en God man eller förvaltare! (Får be Björn eller Emma skicka in en ansökan åt mig.. haha) Skämt å sido.. jag överlever även detta inköp utan att behöva svälta så det är nog ok. Försökte faktiskt tänka över det. Men då sa killen i butiken att de kör kampanjen så länge telefonerna räcker och de hade bara tre kvar. Jag frågade om jag åtminstone fick fundera 10 minuter. Men då sa han att de stänger butiken om 1 sekund. Haha. Så gick det med min betänketid. Han lyckades övertala mig. Det var nog för att han var sundsvallare. Jag med mitt alltför sjuka ansiktsminne hamnar alltid i dessa situationer. Jag kommer in i butiken och så fort killen kommer emot mig tänker jag: Honom känner jag igen! och nånstans hinner jag halvt tänka sundsvall men släpper det när jag måste börja fundera på telefonen. Men när affären är klar och jag räcker fram mitt leg frågar han om jag är från sundsvall. Då inser jag att jag inte inbillat mig. Kastar ur mig ett "Jahaaa, då är det därför jag känner igen dig!" Dumt gjort. Jag gör alltid så! Jag funderar ett tag och frågar om han inte gått på hedbergska och är typ lika gammal som mig. Såklart var det så. Han kände inte igen mig dock... Surpise! Haha. Förstår inte hur min hjärna fungerar. Det är lite sjukt nästan. Jag gillar inte riktigt de här situationerna. Hamnar i dem lite då och då. Normala människor funkar inte så. Och så måste jag alltid förklara mig. Ibland låtsas jag som att jag inte känner igen folk som jag vet att jag träffat förr bara för att slippa hamna i en konstig situation. Men seriöst.. jag har aldrig någonsin pratat med denna människa förut, men jag är nästan säker på att jag till och med vet vilket program han gick. Är inte det sjukt så säg?

full rulle

Jag ogillar starkt att ta pendeln hem sent en lördagkväll. Inte för att jag inte känner mig säker. Men för att det är nåt särskilt drygt med fulla människor på ett tåg. (Fulla människor nån annanstans kan jag hantera..) Om lördagkvällarna invaderar de tunnelbanorna och pendeltågen och man får hoppa över spyor och sedan sitta där totalt omringad av högljudda tonåringar.. och man kan lixom inte fly, för hem måste man ju. Men de jobbigaste är nog fulla 40-50 åringar ändå. På nåt sätt kan man ta att fulla ungdomar är dryga, men jag personligen förväntar mig lite mer av vuxna människor. Fast klart att alla inte är otrevliga.. nejdå.. igår blev jag minsann erbjuden en totalt vissen ros av en närmare 50-årig man som undrade om jag inte skulle hänga me på pizzerian. Jag avböjde artigt dock. Och han fick behålla rosen. Han behöver den nog bättre.

Hade en fin kväll hemma hos min kollega (får man säga så om man är praktikant?) igår. Därav den sena hemresan. Tacos och intressanta diskussioner, glass och film. Det satt fint såhär helgen innan jag påbörjar min sista praktikvecka. Hjälp vad fort tiden har gått. Jag kommer nog allt sakna många. Samtidigt som jag längtar som en tok efter mitt kära NORRLAND! ♥

Idag hängde jag med Ninni och.. KICKIS! Vet inte hur många år sedan det var jag såg henne.. mer än tre år sedan i alla fall kom vi fram till. Kanske fyra. Kanske fem. Men vi kom även fram till att det inte märktes alls. Det var en fin dag med fina människor. Tack ska ni ha!

Oh well. Dags att tänka på refrängen..

fattig och arg.

Är så himla less på att det alltid ska vara så krångligt med villkor hit och dit när man vill avbeställa nåt och få pengarna tillbaka. Oftast har man inte läst tillräckligt nogrannt och då får man givetvis skylla sig själv. Men i de fall man verkligen läst, funderat, tolkat och bestämt sig för att man sitter säkert. Och så visar det sig att man ändå inte gör det! Hur svårt ska det vara att få det man har rätt till?! Och hur svårt kan det vara att vara lite human om man jobbar på en resebyrå?! Jag kanske inte har lust att ligga ute med 2000kr på en resa som jag inte kommer åka på. Särskilt när det är pga förhållanden jag inte kan råda ett ynka litet dugg över.

BIG Travel online - Skit på er!

...ja, jag blir omogen när jag blir arg..