valet (och kvalet) är över.

För min del i alla fall. Min röst är lagd. Det känns gott. Aldrig förr har jag haft sån valångest som denna gång. Som att hela Sveriges framtid vilar på mina axlar ungefär. Riktigt så är det ju inte, och det fick jag inse tillslut. Det finns inget parti, eller ens block, som jag helhjärtat och säkert kan eller vill rösta på. Men att inte rösta är inget alternativ. Inte heller att rösta blankt. Särskilt inte när ett parti som Sverigedemokraterna står och knackar på dörren till riksdagen. Då krävs att alla tar sitt ansvar. Så det är bara att bestämma sig tillslut, hur vilsen man än känner sig i politik-djungeln. Och jag är kanske mest vilsen av alla! Men rösten är lagd och det återstår att se om jag får ångra mig eller inte. Oavsett hur vår regering ser ut imorgon finns det ju trots allt ett annat val som är viktigare än alla andra val. Ett personval där jag med 100% säkerhet lagt min röst rätt.

ny höst - nya möjligheter

Igår kväll var jag sådär stört trött efter en lång dag. Gick in i badrummet och ville bara få tänderna borstade snabbt så jag kunde krypa ner och njuta av sängen. Tog tandborsten som vanligt, men när jag tittade ner i tandborstmuggen satt där en stor äcklig tvestjärt! Eeeeeew! GROSS! INTE en överraskning man vill ha sådär sent på kvällen. Hur fräscht är det liksom. Tänk, där har den kanske krupit runt på min tandborste. Not cool. Not cool at all. Tvestjärtar är inte min grej. Men jag överlevde det med.

Byggjobbarna blir jobbigare och jobbigare. Ni kan ju tänka er hur det låter när man bor överst i ett hus och en till våning håller på att byggas på. Också kan ni tänka er att de börjar sju på morgonen. Ibland när byggjobbarna är på ett visst humör kan man även vakna av ett "Tjofaderittanlej" utanför fönstret. När man legat i sängen och lyssnat på allt oväsen ungefär en timme, så känns väckarklockan mest som ett hån när den går igång. Like i need it. Utöver dessa underbara klanger från hammare och tonerna från borrmaskinerna har vi även haft "tropiskt regn" i badrummet. Gissa vad som händer när byggarna inte täcker ordentligt efter en arbetsvecka och det börjar regna. Just det.. läckor och fuktskador. Maggies rum, badrummet, hallen och förrådet. YAY. Ett utmärkt sätt att börja hösten.

Om jag ändå ska vara lite positiv här också, inte bara klaga, så skulle jag bara vilja säga all kärlek till Jämtland! Jag tror att Gud lade ner lite extra tid och energi när han skapade denna plats. Elin i Östersund är som fisken i vattnet, handen i handsken, jag i mitt rätta element. Och jag tackar GUD att jag får känna så.

procrastination.

Jag har en växande att-göra-lista som jag tänkte ta tag i nu. Därför sätter jag mig här och bloggar istället. Alltid samma visa.. procrastination är lite av min grej. Gör inget idag som du kan göra imorgon. Nåja. 

Tänkte se semifinalen Holland-Uruguay ikväll. Jag har inte följt med så bra i VM i år. Sorgligt men sant. Men nu ska jag försöka heja på Holland för mina holländska vänners skull.. även om jag fortfarande förknippar Hollands landslag med den sura känslan när Sverige åkte ur VM mot dem på straffar för några år sedan.. Och jag som inte trodde jag var långsint.. ;)

Äh.. listan kallar...

...

Vad hände med allt jag skulle läsa i sommar? Jag har längtat hur länge som helst efter att läsa en massa roliga böcker, nu när jag inte behöver ha näsan i kurslitteraturen längre. Men än så länge har jag inte ens öppnat en bok. Varken hinner eller orkar. Och jag som lovat mig själv att i sommar skulle jag läsa ut Dostojevski's Brott och Straff som jag påbörjat typ två ggr tidigare.. hur ska det gå? oh well.. Än finns det väl tid. Fast först ska jag bläddra lite i kriminalvårdens författningssamling och se om jag blir lite klokare...

Högst intressant blogg det här... det regnar oxå.. skitväder.

watch out

Nu har jag klarat mig igenom tre introdagar på nya jobbet.. Känner en enorm tacksamhet över att jag ändå får två veckors intro. Galet mycket att få in i skallen. Jag är mest förvirrad. Men det faller väl på plats så småningom.. hoppas jag. Idag fick jag i alla fall lära mig självförsvar, så nu kan ni försöka strypa mig eller anfalla mig med vilket grepp som helst, för jag fixar det lätt som en plätt! ;)

Klockan ringer kl 5 imorgon, så det är väl bäst jag sover snart.. 6.45 är omänskligt tidigt att börja jobba, speciellt om det tar en halvtimma i restid till jobbet. Men man vänjer sig kanske vid det också, som med allt annat..

Godnatt!

ljuva sommarlov

Sista tentan avklarad igår. Jag har varit märkligt befriad från all slags tenta ångest under hela veckan, vilket resulterade i ett minimum av pluggande. Drabbades av post-tenta ångest efteråt istället. Lustigt omvänt. Men vem bryr sig om det nu, det är ju sommarlov! Jag är fri!

Och det har börjat bra, sommarlovet. Solen skiner, en kompis hade lite examensfirande här hos oss så lägenheten har varit fylld av goda vänner, sedan var vi iväg och kastade lite freesbee golf. Och nu ska jag packa lite för imorgon bär det av hem till Indal. Ska bli härligt! Ser fram emot att hänga me la familia.

På måndag börjar jag mitt nya, spännande sommarjobb som kriminalvårdare (fångvaktare som Paulina säger ;).. ) på en av Sveriges fem kvinnoanstalter, som ligger i ljustadalen, strax utanför Sundsvall. Vilket dröm-sommarjobb. I like!

That's it for today. Over and out...

word.

"Allt blir bra tillslut, och är det

inte bra, så är det inte slutet."

(brasilianskt ordspråk)

nakengrannen

Vi har en granne, mittemot, som gillar att gå naken. Och det är väl ok, men insynen gör ju att det sannerligen blir lite "awkward" ibland. Där sitter man i sitt vardagsrum och tittar på tv, så råkar man för en sekund vända blicken mot fönstret för att titta ut, och vips där går han -naken! Till en början trodde vi att han bara hade bar överkropp, för lyckligtvis samverkar fönstrenas placering och mannens längd till det bästa, men så ikväll fick vi erfara att den där nakenheten visst var..låt säga..heltäckande! Efter ikväll tror jag vi får börja dra ner persiennerna när vi befinner oss i vardagsrummet - eller köket också för den delen. För han drar då sannerligen inte ner sina.

100

Sitter på biblioteket i skolan. Ska egentligen skriva på min uppsats men blir distraherad av fjälltopparna som fortfarande är alldeles vita av snön. Himlen är så klar och solen lyser så på det vita att ögonen helt enkelt dras dit bort hela tiden. Önskar jag var där istället, inte här med den sketans uppsatsen. Önskar även att min näsa slutade snörvla och att mitt huvud inte kändes som ett bowlingklot (en 12:a). Till sist önskar jag att jag inte hade krympt mitt överkast i tvätten igår.

Det här är visst inlägg nr. 100. Dåligt, med tanke på hur länge jag haft den här bloggen. Måste skärpa mig.

loosing sleep

Stressad och sömnlös. Hatar kombinationen. Måste varva ner. Måste sluta tänka på alla måsten. Det blir dygnet-runt plugg den närmsta tiden. Det var priset för att åka till Göteborg. Men det var det värt.

Gör mig stark
Jag ber att du håller mig
Bo i mig, gör mig stark
Lev i mig
Du vet jag vill älska dig
Bo i mig, gör mig stark

Så bär mig Gud i dig
bär så långt det går
Jag slutade försöka för länge sen
Så bär mig Gud i allt
bär så långt det går
Och trodde jag på dig
snälla stå kvar hos mig

När jag vaknar i mardrömssvettiga lakan, bo i mig
Gör mig stark
Lev i mig
När allting rasar, när hela världen rämnar, bo i mig
Gör mig stark
Lev i mig

Så bär mig Gud i dig
bär så långt det går
Jag slutade försöka för länge sen
Så bär mig Gud i allt
bär så långt det går.
Och trodde jag på dig
stå kvar hos mig.
(Emil Svanängen)

en applåd till mig, tack.

Jorge's kurser är som sagt avklarade, och med dem är halva terminen avklarad. Men inte bara det.. Halva min utbildning är avklarad! Hur värt är inte det att firas?! 3,5 av 7 terminer. Är jag inte duktig så säg? :) Tiden har verkligen gått så sjukt fort. Jag började ju nyss. FYI: Jag känner fortfarande att jag valt rätt, och Östersund still kicks ass! Det kanske blir en socionom av mig ändå en vacker dag. Men nu ska jag sova så jag orkar med andra halvan av min utbildning, som börjar imorgon.

Att glädjas över:

• Jorge's hemtenta avklarad
• byggarbetarna väckte mig kl 7 imorse igen men då satte jag i mina superöronproppar och hörde sedemera inte ett smack, sov som en stock. (att det var arbetarna som stack å jobbade längre bort och inte mina öronproppar som gjorde största jobbet behöver vi inte låtsas om)
• god sömn
• Jorge's hemtenta avklarad
• slasket/isgatan ersattes av ett snötäcke
• min iPhone är här!
• frid
• Jorge's hemtenta avklarad

Mina monsterögon och min dåliga framförhållning får jag fortfarande dras med...

nu är jag trött på det här!

• byggarbetarna som väcker mig kl 7 med att borra (precis bredvid mitt huvud känns det som) så att huset vibrerar.
• Jorge's hemtenta
• dålig sömn
• mina ögon som strulat i veckor och är svullna, röda och klias.. (såg ut som ett monster i morse)
• att det antingen måste vara slask eller isgata
• Jorge's hemtenta
• att vänta på min iPhone
• frustration
• min dåliga framförhållning
• Jorge's hemtenta

konst

Jag var en riktig liten konstnär när jag var 4 år.

Tycker ni inte? :)

no sound of silence

Välkommen till Marielund! Här kan du njuta av den vackra utsikten över byggställningarna medan du lyssnar till borrmaskinernas klara stämma. ÖBO finns här för dig och vi erbjuder en rad olika tjänster; Har du svårt att ta dig upp på morgonen? Vi erbjuder väckning till hammarslagens ljuva melodi! Tycker du om att få besök? Vi skickar byggarbetare varje vecka! Du behöver inte ens öppna dörren, vi har huvudnyckel!

Suck.. jag bor verkligen på en byggarbetsplats. Först var det elskåpet som skulle monteras, sen var det fönstrena som skulle bytas, sen ska det målas efter fönsterbytet, för att inte tala om den där våningen som ska byggas till... och hissen. Ventilationen ska ses över, köksfläkt installeras. Det har pågått sedan vi flyttade in och kommer nog inte sluta innan vi flyttar ut. Det är bara att gilla läget. Visst är det trevligt att få nya grejer, jag ska inte klaga egentligen. Men jag vill ändå uttrycka ett missnöje över allt oväsen, alla arbetare som springer in och ut och över att behöva plocka ner gardiner och flytta möbler hit och dit hela tiden.. Sen slutar väl det hela med en höjd hyra som pricken över i:et..  

Men nu har jag uttryckt mitt missnöje färdigt. Nu kallar skolarbetet.

farmor ♥

För snart en vecka sedan, tätt i hälarna på mormor, lämnade även min fina farmor den här jorden och flyttade till sitt himmelska hem. Hon är saknad, men vi vet att både hon och mormor har det så fantastiskt där uppe tillsammans med farfar och morfar, och vår Pappa Gud.

Vila i FRID farmor! ♥

SEFANJA 3:17

Herren, din Gud, bor i dig,
en hjälte som kan frälsa.

Han gläder sig över dig med lust,

han tiger stilla i sin kärlek,

han fröjdas över dig med jubel.

Happy Valentines! ♥

Alla hjärtans dag närmar sig och vissa ”recent events” har fått mig att inse att singlar är en utdöende art, åtminstone i den här stan. Snart är jag det enda kvarlevande exemplaret. Då önskar jag att ni glasar in mig på ett museum någonstans. Skämt å sido. Det är roligt med nya par, men vad hände med tiden då man hade lite koll på sina vänner? Då man hade ett hum, då dessa par inte kom som blixten från en klar himmel? Det går så himla snabbt och jag hinner inte återhämta mig efter alla chocktillstånd efter släppta bomber. Men så är jag ju ganska vek också.. :)

Om vi nu ska fortsätta tala om alla hjärtans dag, och det ska vi väl eftersom jag redan börjat, så måste jag säga en sak: Många singlar uttrycker någon slags bitterhet över att vara singel på denna dag. Det har nog även jag gjort ibland, så jag menar mig inte vara undantaget. Men jag har insett att det faktiskt verkar vara mycket jobbigare att inte vara singel på alla hjärtans dag. Det verkar mest vara en stressfaktor för många par. Är man singel slipper man ju faktiskt planera och fundera ut vad man ska göra. Man slipper allt det "uppsjasade" och man slipper framförallt gå runt och oroa sig för att ens partner inte kommer göra något för en på alla hjärtans dag. Vad skönt!

Denna alla hjärtans dag ska jag fira att jag är singel. :)

In solitude the mind gains strength and learns to lean upon itself.  - Laurence Sterne

I en säng.. i ett torp.. i en skog.. i småland...

...där befinner jag mig. Och mobil-displayen pryds av texten endast larmnummer. Tack telenor, you know how i love you! Skönt att vara här ändå. Imorgon är min älskade mormors begravning. En sorglig dag, men det kommer kännas skönt att få ta ett riktigt avsked. ♥

Mer än såhär blir det inte idag. Nu slocknar jag...

racersparken

Mina vänner, jag vill meddela att jag numera är stolt ägare av en fin, röd spark från Torvalla loppis. Det är Racersparken, och på den ska jag swischa förbi er alla så mössorna era flyger av.. Be prepared! :)

Skiweek is coming up! Imorgon bär det av till Vemdalen där jag ska försöka stå på ett par slalomskidor igen efter åren med brädan. Vi får se hur mycket som sitter kvar. Både av min slalomåkningskunskap och på mig när veckan är över. Det är väl för väl att jag fått låna både hjälm och ryggplatta...

Packningen kallar...

om skidor, globalisering och mellanstadiediscon.

Idag skulle jag äntligen prova på att åka längdskidor igen för första gången sedan mellanstadiet typ. Det gick inte så bra. Jag förstörde bindningen på Linneas skidor när jag skulle ta på mig dem så det hela slutade med att jag satt kvar i bilen och väntade medan de andra åkte. Och jag som redan hade en väldigt instabil dag...

Skolan har börjat på riktigt igen och jag har aldrig i mitt liv känt mig så omotiverad. Vi läser en kurs om globaliseringens dimensioner och det är säkert jätte intressant, men jag har verkligen inte lust. Jag vill hellre åka någonstans.. kan inte utlandspraktiken komma snart?

Shit vilket deprimerande inlägg. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. För att avsluta med något positivt så hade jag en väldigt trevlig helg i stockholm förra helgen. Lite välbehövlig catch up time med Emma. Osså ett mycket trevligt mellanstadiedisco på fredagen.. eller nej vänta.. personalfest på soc psyk var det ju... same shit. ;) Men det är nog lika bra jag inte skriver mer om det. Jag har nämligen fått lära mig att man aldrig vet vem som läser ens blogg...

mormor ♥

För några dagar sedan fick min fina mormor flytta hem till himlen dit hon längtat så länge. Hon är älskad och saknad. Vila i frid, mormor.

oigenkännbar?!

Idag hade jag en märklig upplevelse. Människor jag känner går förbi mig i korridoren utan att se mig, trots mina försök att fånga deras uppmärksamhet för ett litet hej. Eller så tittar de förrvirrat på mig och släpper ur sig ett tveksamt eh.. hej. Men HALLÅ! Det är ju jag för sjutton! Okej -jag har ändrat frisyr, Okej -typ ingen i Östersund har sett mig utan dreads, men det är ju inte så att jag genomgått en superradikal makeover till total oigenkännlighet! Eller? Ni får avgöra.

Förutom just de stunder då människor (omedvetet) totalt ignorerat mig har jag varit på exeptionellt bra humör idag, från morgon till kväll. Jag har inte den blekaste aning om varför, men sådana dagar vill jag ha fler av.

Sen kan ni titta på mig å mina vänner i tidningen (LT) idag. Hihi. (titta här)

R.I.P.

Igår kom den. Den stora dagen. Det var dags...

Jag letade upp en djuraffär och inhandlade två Dogman proffessional. Hundkammar, omsorgsfullt utvalda för att ta hand om din hunds päls på bästa sätt. Inte för att jag har någon hund. Inte för att jag har päls heller för den delen. Men jag har dreads. Eller... hade dreads. Igår var nämligen dagen då de skulle bort.

Med hundkammarna inhandlade var jag redo för ett antal timmar i smärta. Paulina och jag hade en utmärkt plan på hur vi skulle gå tillväga. Vi googlade för lite tips men konstaterade att ingen stod bakom vår briljanta plan att klippa av en bit och kamma ut resten. Vi valde att inte bry oss. Och det gjorde vi rätt i.

Jag började med att klippa av min 37:e dread. Min favorit. ♥ Den med alla skavanker. Det var en underlig känsla. När jag höll den i handen kändes det som att hålla i något som just dött. Ett dreadlock-lik. När Paulina klippte av resten och dread efter dread lämnade mitt huvud och istället hamnade i mina händer kändes det faktiskt lite vemodigt. Alla trettiosju olika, men jag kände ju igen dem alla.

Vi kapade alla så att ungefär 12 cm var kvar. Sedan slet Paulina, Jenny och Linnea med varsin kam i några timmar, med mitt hår indränkt i balsam. Sjuk smärta, men tro om det inte blev hår tillslut! Wohoo. Och idag har jag varit hos frisören för en slutgiltig touch. Det känns bra. Det kommer dock ta ett tag att vänja mig av vid alla inlärda prodedurer varje gång jag ska vända huvudet på kudden...

Rest in peace, kära dreads.

den 8:e januari.

Idag köpte jag Elvis mintpastiller på ÖB. Skitcoola förpackningar. Och på hans födelsedag och allt. (Fast jag inte tänkte på det förrän efteråt..) Och ja, egentligen är klockan för mycket nu.. men GRATTIS ELVIS! Jag önskar jag hade kommit på det lite tidigare. Då hade jag satt på mig mina Elvis-örhängen, dagen till ära. Jag kommer ihåg för 4 år sedan, jag bodde i USA och jag drog med mig mina österrikiska vänner ut på restaurang för att fira Elvis födelsedag. De suckade åt mig. Jag har älskat Elvis och allt som har med Elvis att göra sedan jag var tio år. Då önskade jag mig ett kassettband i julklapp.. Vilken glädje när jag fick det. Jag gick runt med min freestyle och lyssnade hela julen. Jag verkligen älskade det. Jag har letat upp just det albumet på spotify. Det osar nostalgi. Jag blir tio igen.

Men, den 8 januari är inte bara Elvis födelsedag. Icke att förglömma är det även mina älskade föräldrars bröllopsdag! Det är faktiskt ännu häftigare. 33 år. Wow. Ni är mina viktigaste förebilder. Ni visar att det går! Stort GRATTIS till er!

elin skjuter igen.

Idag gjorde jag ett val. Ett fantastiskt bra sådant. Jag valde att skita i uppsatsen! Nu är det inte så brutalt som det låter, jag tänker gå upp med den i mars i stället.. Jag gör det där som jag gör bäst, skjuter på saker! Ni får tycka att det är dumt om ni vill.. men seriöst, mellan jul, nyår, umgänge med familj och vänner, flytt och lite välförtjänt vila blev uppsatsen faktiskt aningens överflödig! Skrivas ska den ändå, och så snart som möjligt enligt mina planer, men i lugn och ro... YAY.

I morgon ska jag ta mig ut och andas Östersundsluft på riktigt. It's good to be back! Och nu har Linnet kommit upp oxå, med sina föräldrar, så dessa 103,5 kvadratmeter känns inte längre så ensliga. I LIKE!

hello östersund!

Så jag inledde 2010 med ännu en flytt. Jag hatar att flytta. Misstolka inte, jag gillar bo på ett nytt ställe, men själva packandet, flyttandet och allt bärande är en pina. Det blir inte bättre av att hissen lyser med sin frånvaro. Men nu är det värsta gjort.. Det mesta är uppackat och jag tror jag kommer trivas. Känns härligt att vara tillbaka i Östersund.

Nu isolerar jag mig i ungefär en vecka. Uppsatsen måste vara klar senast torsdag. Så det blir min enda sysselsättning de kommande dagarna. Wish me luck!