latmask.

Det är något konstigt med mina föräldrars hus. Samma sak händer varje gång jag kommer hit. Jag drabbas av en enorm lathet som inte vet några gränser. Jag vet inte varifrån den kommer eller varför. Men så fort jag befinner mig här så tappar jag all lust och ork till att göra allt sådant som kan betecknas som måsten. Nästan ingenting blir gjort, och blir något gjort känns det alltid som en stor ansträngning. Varför är det så? I min planering såg allt väldigt annorlunda ut. I min planering skulle jag köra igång med uppsatsen utan dröjsmål, med kraft och energi, och vara färdig (eller åtminstone nästan färdig) innan jul. Det var planeringen. I verkligheten har jag inte ens börjat. I verkligheten sitter jag hellre här i soffan, framför tv:n, och latar mig...