Imorgon jobbar jag min sista dag på dårhuset. Det är väl egentligen en restaurang, men är man inte redan galen så blir man det där. ;) Men det är ändå med någon slags kärlek jag konstaterar detta.. hatkärlek kanske.
Idag gick jag och funderade på vad jag dragit för lärdomar under alla år som jag jobbat av och till där. Det viktigaste jag tagit med mig är helt klart förmågan att arbeta tillsammans med alla typer av människor.. och då menar jag verkligen ALLA typer. Min arbetsplats har varit/är lite av en magnet för speciella och lite udda människor nämligen. (Jag säger inte att jag inte är inkluderad i den skaran) Och de har kommit och gått mina kolleger.. jag kan inte räkna dem alla! När jag tänker tillbaka, och den ena efter den andra dyker upp i mitt minne, måste jag le. Hur har alla dessa människor hamnat precis här? Det har varit den största utmaningen och den största charmen. Att få lära sig uppskatta människors udda beteenden, se och förstå lite mer av Guds oändliga variation! Vilken välsignelse att få arbeta tillsammans med dessa människor som jag annars aldrig skulle fått (tagit?) chansen att lära känna. Gamla tanter och farbröder, unga, afghaner, chilenare och syrier, de konservativa som jag skrämt slag på med mina frisyrer, människor med trasiga bakgrunder och ihoplappade liv, människor med otrolig livserfarenhet, troende och inte troende, personer som kommit dit genom frivården, praktikanter från särskolan and the list goes on.. egentligen går det inte att kategorisera. Dumt att ens försöka. Alla har varit så otroligt unika.
Detta är nog sista gången jag jobbar här.. jag är färdig på detta ställe.. jag är trött och less.. trots det fantastiska i att möta alla dessa människor så är detta inte min plats för evigt.. jag säger att jag inte kommer att sakna det.. men på nåt sätt kommer jag nog det ändå.. lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar